Vi har nästan alla gjort det någon gång och det är inget att skämmas för då det har sin egen tjusning. Men att åka en vecka på semester utomlands och inte åka iväg från orten gör att man riskerar att besöka riktiga guldkorn.
Jag minns en resa som liten till Kreta där vi hyrde en bil och gav oss iväg från det annars turistfyllda Platanias för att upptäcka Kreta på egen hand. Det var givetvis lite planering bakom resan men med hopp om att hitta en genväg och korsa den bergiga ön gav vi oss iväg inåt istället för att ta hyrbilen längs kusten på den bättre vägen.
Det blev en spännande resa där vi först hamnade i en liten by som var allt annat än turistfylld. Där åt vi mat innan vi frågade om vägen och begav oss vidare. Det som skulle komma sen var knappast väntat av någon av oss. Vägen blev smalare och smalare och vi kom längre och längre inåt land samtidigt som vi sakta med säkert tog oss högre och högre över vattnet.
Till sist befann vi oss på en grusväg där jag inte vet hur vi skulle bära oss åt om vi fått möte. Det var mamma som körde och hon klistrade sig mot bergsväggen så gått hon kunde med knappt en meter kvar av vägen i sidled innan det störtade rakt ner. Här var det inga säkerhetsräcken och på vissa ställen hade det rasat ner sten som gjorde att man var tvungen att köra ut lite mer. Precis så mycket att man inte längre kunde se vägen från fönstret i hyrbilen. Vi barn har aldrig varit så tysta under så lång tid tror jag. Det var pirrigt!
Efter en bra stund (körde inte snabbt) på den slingriga vägen blev det till sist bättre och man kunde andas ut. Det var även då vi passerade ett fält med apelsinodling och där det stod en gammal man och sålde nyplockade apelsiner. Vi var givetvis tvungna att prova och jag har aldrig ätit en så god apelsin som då. Solmogen och riktigt saftig. Det kanske beror på att den tuffa färden med hyrbilen gav livet en ny mening för oss barn, men det var verkligen fantastisk och det är väl det som är huvudsaken.
Nu började det bli bråttom för vår slutdestination var Elafonissi, en rosa strand som färgats av snäckskal som är belägen på den sydvästra sidan av ön. Skulle vi hinna njuta av stranden och bada innan kvällen låg över oss så var det hög tid att hoppa in i hyrbilen och sätta fart.
Väl framme vill jag minnas att klockan var drygt 15-16. Egentligen inget problem för att sola och bada en stund men det blåste ganska friska vindar som gav känslan av att man befann sig på väg in i en sandstorm när man låg med handduken på marken. Vi stannade inte där så rysligt längre men det var en fantastisk fin sandstrand. En sådan som man nästan bara kan föreställa sig i sagor.
Vägen hem med hyrbilen gick betydligt snabbare då vi valde ”omvägen” längd kusten. Men det var en resa som vi aldrig hade fått uppleva med en busstur dit. Då hade vi aldrig fått sett den mysiga byn, den spännande bilfärden eller smaka de fantastiska apelsinerna.
Tidningen Vagabond har skrivit en trevlig artikel om att just hitta guldkornen med hjälp av hyrbil. Den visar också på att typiska charterresmål faktiskt har mycket mer att erbjuda än pool, sandstrand och restauranger med got mat.
Jag skulle rekommendera alla som ska resa att i alla fall kolla upp vad en hyrbil kostar och vad det finns att se. Hemsidan www.hyrbilguiden.se är ett av många ställen där du kan söka och boka hyrbilar online.